familj

familj

fredag 27 februari 2015

Minecraftkalas

A har börjat tjata om att få ha ett Minecraftlan-kalas igen. Han hade ett i höstas när han fyllde nio. Alla killarna i klassen bjöds och kom med sina datorer. Sedan kopplade maken upp dem, och killarna kunde spela ihop online.
Det hela var mycket lyckat, alla åt, drack och spelade långt in på kvällen. Vi hade gjort Mincraft-snacks, Minecraft-dricka, och Minecraft-tårta...inte särskilt komplicerat, och mycket trevligt.



Men just nu har jag inte riktigt ork till att fixa ett känner jag...plus att grabben inte fyller år.
"Men jag kan ha ett litet, mamma, bara för tre stycken?"
 Kanske. Fast utan mat och dryck.

Eller om jag tar några sådana här innan kanske det går ;-)



Har ni haft LAN hemma för era små-geeks? Bomba mig gärna med ideer! :-D

onsdag 25 februari 2015

Hittat kompis till Zombietomten!

I och med att våren är i antågande har trädgårdstankarna börjat komma.
 Det gör de alltid så här års...börjar jättefint, det köps frön att plantera, jag googlar på "bygg ditt eget växthus" och tror att jag kommer att ha tid att göra det.
Sedan någon gång fram i Maj börjar jag inse att jag inte kommer göra ett smack av det jag tänkte, och åker istället  i desperation och köper färdigplanterade saker i krukor...

Men, jag har i varje fall hittat en kompis till Zombietomten...nämligen Zombiegåsen!




Kommer att se finfin ut under Magnolian!
 I varje fall kanske den hindrar grannarna över att förfasas över hur ovårdad trädgården är ;-)

Om någon har andra roliga idéer om hur man kan nörda till sin trädgård så dela gärna med er!

Att tala med en handläggare på CSN.


tisdag 24 februari 2015

För fyra år sedan...


...föddes vår lille solstråle.
 Fast någon solstråle var han inte när han kom. Han skrek och skrek. Ville inte amma, inte vara i famnen. Något kändes fel, även om läkarna hävdade att allt var som det skulle.
Några timmar senare slutade han andas, och kördes i ilfart till Neonatal.
Och där blev vi kvar i två och en halv vecka...vår lillkille hade fått en stroke, och ingen visste vad konsekvenserna skulle bli.
 Vi ville bara ta hem honom...ville bara att han skulle överleva.
 Och när de till slut väckte honom ur sövningen, så kikade han upp på oss och log . Ja, faktiskt log :-)



Och sen dess har lille E lett. Han är den gladaste unge jag träffat. En högersidig Hemiplegi blev konsekvensen av hans stroke, men allt som allt klarar han sig fint. Skuttar, hoppar, springer som andra barn, men kanske lite långsammare.
 Men oftast glad och go :-)

Så grattis vår underbare solstråle på 4-årsdagen!

måndag 23 februari 2015

Nöjd födelsedagskille!

Lille E fyller 4 år på tisdag, och igår hade vi släktkalas. Naturligtvis blev det presenter...E är en ganska bortskämd liten kille ;-)

Det bästa han vet (förutom mormor) är Cars...och särskilt Blixten McQueen. Han har stora Blixten, lilla Blixten, radiostyrda Blixten, terrängBlixten, Blixtenlakan, Blixtenkudde, osv, osv. You get the Picture.

Igår fick han bästa presenten (enligt honom själv); nämligen Blixtenskor! Som blinkar!
 Superkul för en liten kille som har problem med ena foten, men älskar att springa. Fort, fort, fort sprang han runt huset!




 Och i morse hade jag inte hjärta att säga nej när han ville ha dem till förskolan...trots att det snöade:-)
 Ivrigt visade han sin fröken och sina kompisar hur fort han kunde springa, och hur mycket det blinkade.

Sådant värmer en funkismammas hjärta!


söndag 22 februari 2015

Lullaby Schampokaka - testar för första gången!

Har nu testat Schampokakan Lullaby som inhandlades i förrgår, och jag är både nöjd och besviken.
 Testade först på Lille E, eftersom expediten menade att just den sorten var den som var barnvänligast.
 Mild doft av lavendel, och otroligt smidig att använda. Bara att gnugga upp ett skum och tvätta håret med det. Enkelt, och 4-åringens hår blev mjukt och luktade gott efteråt.
 Så långt nöjd.



Sedan använde jag den i morse.
 Jag har inte jättekrångligt hår, men är runt 40-årsåldern och kvaliteten är väl inte som när jag var 20, om jag säger så ;-)
Och till mig funkade den inte alls. Visst, rent blev det, men strävt och torrt, och fick ha rejält med balsam i för att få ordning på det efteråt.

Så summan är; Nöjd med den till barnen, inte till mig själv. Kan dock tänka mig att använda den vid resor, då den är otroligt liten och praktisk

Någon som har andra erfarenheter? Har jag bara valt fel sort?



lördag 21 februari 2015

Mello. Deltävling 3.


Fyndat på SciFi-bokhandeln!

Åkte ner till Göteborg med de två äldsta barnen igår...lite sportlovsaktivitet :-D
 Två affärer står högst upp på listan;

1) SciFi-bokhandeln

Allas favoritaffär (förutom möjligtvis maken som föredrar Macforum ). Det är svårt att komma ut utan att ha köpt någonting.
 L var på jakt efter Hermiones trollstav, och A efter ett Minecraft-gosedjur till present åt en liten nyföding. Ingen av dem hittade vad de ville...eller, ja, L hittade men fick inte. Kostar en trollstav 400 spänn så förtjänar den mer än att hamna i röran på hennes golv...

Istället var det jag som blev glad. Hittade den svensktalade versionen av Sandybell , som jag har letat efter. Inte jättebra bild eller ljud, men kul att få se lite barndomsnostalgi :-)




Återkommer med recension när den är färdigsedd.


2) Lush-butiken

Jag, L och Lille E är galna i badbomber. Vi har ett jättestort badkar och badar ofta, vilket gör att det går åt några stycken per år.
 Igår köpte vi dessutom en Schampo-kaka för att testa...verkar helt suverän, men får återkomma när jag har testat den själv.

 Någon som har använt en? 



onsdag 18 februari 2015

Vad vår familj nördar loss på...

Alla har sina nörderier, och i vår familj är de många...växlar naturligtvis med tiden men några är ganska bestående.
 Här kommer en snabb presentation av familjen MK´s nördintressen:

Jag

1)  Star Wars (barndomens första passion...ville vara Leia i guldbikinin)





2) 80-tals Animie (se tidigare inlägg)

3) T.S Eliot (jag är en sucker för The Wasteland, och O´l Possums Book of Practical Cats)

4) Nagellack (är finsmakare. Är först på plats i sminkaffären varje gång Opi lanserar en ny kollektion)

 5) X-files (gammal Shipper...det var så jag hittade Fanficen)


Maken

1) Star Wars  (japp, vi hade temat som utmarch när vi gifte oss)

2) Skeptisism (att han inte gillar psuedovetenskap är understatment of the year ;-)  )

3)  PS4  ( allehanda spel som jag har dålig koll på...)


A, 9 år

1) Minecraft

2) Youtube-videosar om Minecraft




L, 7 år

1)  Konståkning (ju mer bling-bling på klänningen, desto bättre)



2) Harry Potter (Hon cosplayade som Hermione på förra Sci-fi-mässan)

3) Smink-videosar på Youtube (funderar allvarligt på att sätta stopp för detta)


Lille E, 4 år

1) Blixten Mac Queen  (vi har ta mig -f-n Blixten i alla versioner som finns här hemma)

2) Unwrapping-videosar av leksaker  (ska återkomma till detta någon annan gång. Var ett helt okänt fenomen för mig innan E fastnade)

3) Mormor (E´s favorit. Han har nördat mormor sen han låg på Neonatal... ;-)



Vilka är era nörderier? Och era barns? Dela gärna med er, det vore kul :-)

tisdag 17 februari 2015

Minecraft-Lan

Store sonen är iväg på sitt första Minecraft-Lan.
Han var så exalterad att han inte kunde få i sig frukosten i morse...och till och med gick och lade sig extra tidigt igår kväll.

N3 (dvs kulturskolan) i Trollhättan fixar sedan några år tillbaka Minecraft-Lan för lovlediga barn, och det har naturligtvis blivit omåttligt poppis. Fantastiskt initiativ, och skönt när folk tar reda på vad barn faktiskt VILL göra, och inte bara vad vuxenvärlden tror att de vill göra.



Sonen och hans kompisar tillbringar all den datatid de kan tjata till sig i Minecraft-världar, ivrigt Skypande med varandra. Sure, kanske inte den umgängesformen man själv hade valt, men tiderna ändras...bara för gamla morsan att acceptera. Och alla former av nörderi är välkomna ;-)

Så nu ska han sitta i 12 timmar med 50 andra Minecraft-nördar...hoppas att han får fantastiskt kul!

söndag 15 februari 2015

Rai Grottpojken och annan 80-talsAnime ( klart det ska introduceras för barnen! )

Någon som kommer ihåg den här?

Helgnöjet i vår familj under 80-talet bestod ofta av att hyra en Moviebox och två videofilmer (detta var innan en VHS införskaffades...vilket det gjorde när pappa insåg att man kunde spela in sport från teven).

 För 100 kronor fick man på Videospecialisten hyra en Moviebox (bärbar, uthyrningsbar VHS, för er som inte var med ;-) ), och två filmer, en till föräldrarna och en till mig och lillbrorsan.
 Mamma och pappa valde oftast en James Bond-rulle eller Tillbaka till Eden. Jag och brorsan valde nästan alltid en av följande:

*Rai Grottpojken       




Starzinger                               



* Galaxy Express 999               



* Grand Prix   


Plus mina favoriter (som brorsan inte var lika förtjust i)

Candy Candy  och   Sandybell






Av alla ovanstående var utan tvekan Rai Grottpojken populärast. Vi väntade i månader på att nya filmer skulle komma till videobutiken. (igen, för er som inte var med, på 80-talet fick man vänta på saker istället för att hitta en läckt dålig kopia på Youtube ;-) )

Varje VHS-rulle slutade med en fet cliffhanger...och sedan fick man vänta några månader för att se om den enögde jätteödlan Kirano hade överlevt, eller om de äntligen hade lyckats ha ihjäl honom.

Jag kan fortfarande drömma mardrömmar om Kirano. Jag skämtar inte.

Så självklart tyckte jag att kidsen skulle se dem :-D

Och de såg dem, blev skiträdda, men älskade dem. 
Men jisses vilken tolerans man måste haft på barnfilmer på 80-talet...tror aldrig att de hade ansetts lämpliga idag. Men om ni är sugna på en nostalgitripp så finns de på Dvd på Discshop (är dock inte säker på att alla delar finns).

Serien är väl värd att se, oavsett om det är som nostalgi eller för första gången!

Har ni några minnen av 80-talsAnime? Eller vet var man kan få tag på det? 
Dela gärna med er, snälla! :-)



lördag 14 februari 2015

Mello. Deltävling 2.


Trevlig Alla Hjärtans Dag från vår ZombieTomte

Så här på Alla Hjärtans Dag passar jag på att lägga ut en liten hälsning från vår bästa trädgårdspryl - ZombieGnomen :-D



Han står under Magnoliabusken och lurar...perfekt för att skrämma bort nyfikna grannar och jobbiga ungar!

Mina föräldrar köpte den till mig i födelsedagspresent till mig för ett par år sedan (japp, sådana är mina föräldrar ;-) ) , och den passar perfekt i vår trädgård...misskött och halvdöd. Men den har hållit i vinter...vilket är mer än man kan säga om trädgården.

Vill du ha tag på din egen? Finns hos Coolstuff . Själv önskar jag mig den krypande också...eller helst en hel egen ZombieTomtearmé...då jäklar är det ingen i kvarteret som vågar säga till dig att rabatterna behöver rensas!



fredag 13 februari 2015

Här är Jamie – första modellen med Downs syndrom på New Yorks catwalk – Metro

Här är Jamie – första modellen med Downs syndrom på New Yorks catwalk – Metro


Och ibland tar världen ett litet steg framåt!

Fantastiska Jamie Brewer, mest känd från American Horror Story, äntrade catwalken under New York fashion Week, och slog därmed ett slag för alla funktionsnedsatta med modelldrömmar.
Skönt att till och med den ganska inskränkta modevärden kan visa att vi människor är olika...




onsdag 11 februari 2015

Försäkringar

Vilken försäkring har ni som har barn med funktionsnedsättning?
Känner mig hjälplös i försäkringsdjungeln. När barnen dessutom redan har sin diagnos är det ännu svårare...
Allting verkar bara kosta, men inget verkar ersätta...bara undantag för allting.

Så...vilket det bästa försäkringsbolaget? Inte bara för barn, utan för allt...hus, bil, sig själv?



tisdag 10 februari 2015

År 1935 och år 2015 - apropå funktionsnedsättningar och synen på dem.

Fotot nedan visar min femårige far och hans mamma - min farmor.
Året är 1935 och farmor och pappa är i Helsingborg för att pappa skall läggas in för att operera sin Polioskadade fot.



Var han ska läggas in? På Vanföreanstalten.

Bara lyssna på ordet...Vanföreanstalten. Anstalten för de vanföra. De som inte är som andra. De med något fel.  De vi måste ha på ett särskilt ställe, en anstalt.

Lyckligtvis används inte ordet längre. Vi har kommit långt i synen på funktionsnedsättningar, även om vi inte har kommit långt nog.
 Men ibland är det bra att blicka baktåt och se att vi faktiskt har gjort framsteg...att vi faktiskt inte lägger in våra rörelsehindrade på Vanföreanstalter längre.

När min femårige far opererades fick farmor inte vara med på sjukhuset. Hon fick lämna sin femåring, åka hem till Halmstad, och hämta honom några veckor senare när han var färdigläkt. 
Inte vara hos honom när han sövdes, eller vaknade efter operationen. Inte kunna trösta honom när han var rädd.
Men det var så det var 1935.
 Jag får ångest bara av tanken på att lämna någon av mina barn själv på ett sjukhus. När vår äldste son  gick igenom en liknande operation år 2013, som den min far gjorde, fanns jag och min man med honom från första till sista stund på sjukhuset. Fram tills de sövde honom, och när han vaknade ur narkosen. Efter det fanns det alltid plats för minst en av oss på sjukhuset.

Så visst har vi kommit någonstans.  Sjukdomen min far drabbades av som ettåring är utrotad i Sverige. Tack vare operationen han fick är han fortfarande som 84-åring ganska rörlig.
 Ibland är det lätt att bli blind för framstegen vi gör när det fortfarande finns så mycket att jobba med. 

Och jobba med det får vi aldrig sluta göra. På samma sätt som ordet vanför inte finns längre, hoppas jag att en dag inte längre behöva höra ordet CP användas som en kränkning. Att folk har förstått att det är ett motoriskt funktionshinder och inte ett skällsord.
 Att min lille 4-åring inte behöver skämmas över sin skada, och att hans syskon inte behöver bli ledsna när de hör ordet ropas ut över skolgården av oförstående barn.
Och det är vi vuxna som måste göra jobbet. Vi sätter gränserna, vi lär barnen vad som är rätt och fel. Vi har makten att påverka och förändra.

Och tack vare de människor som har vågat och har kämpat, har vi inte längre vanföreanstalter.
 En eloge till de som har gått före oss, och en förhoppning om att vi, och de som kommer efter oss, också vågar och orkar fortsätta kämpa!





måndag 9 februari 2015

Tjohoo! Både The Walking Dead och John Oliver!

Får bli tv-kväll ikväll (vilket det iofs är typ varje kväll, så det är ingen skillnad).

Dels är The Walking Dead tillbaka...skönt. Känns dags för andras zombier än de som hasar runt här hemma. Mid-season-finalen på säsong 5 slutade på topp (inga spoilers), och jag har faktiskt lite förhoppningar efter den ganska tråkiga säsong 4.
 Bara kidsen somnar i tid...en tv-ruta full med zombies är inget jag har lust att de ser. Då kommer jag ha barn i sängen tills de är vuxna.




Vad tycker ni är en lämplig åldersgräns för en sådan här serie? När låter ni era barn se den?



Och sen fantastiske John Oliver i Last Week Tonight .
 Sarkastisk, cynisk, och vetenskapligt förankrad driver han med allt...men framför allt USA och dess extremister.



Har ni inte sett det, så se det. You´re in for a Treat! :-D

söndag 8 februari 2015

Bokbloggsjerka 6-9 februari

Kan du bidra med en lista på de bästa böckerna för 6-9 och 9-12 som kom ut förra året?
Nej. Men jag kan nämna några som mina äldsta barn gillar...dock är de inte purfärska :-)

1) Dagbok för alla mina fans av Jeff Kinney

Det är boken som fick min totalt läsovillige 9-åring att börja sträckläsa. En modernare och mer amerikansk version av Berts dagbok. Lättläst, rolig, och snygg layout som lockar läsare som skräms av för många täta bokstäver :-D


2) Häxan och lejonet av C.S. Lewis

Min barndoms älsklingsbok, som mina barn också älskar. den andra av Narniaböckerna, och enligt min åsikt den bästa. Vi har den som högläsningsbok, och språket är bra flyt i. Vackert och sparsamt illustrerad.




3)  Det lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder 
 Åter en av mina barndomsfavoriter, som dottern också gillar. Den första i serien om Laura och hennes familj som kämpar sig fram i ett nybyggar-Amerika. Ger nog en bättre bild av ett sent amerikanskt 1800-tal än de flesta historieböcker.





Såg även att de första  Katitzi-böckerna har getts ut i nytryck av Natur och Kultur. Är mycket nyfiken på att läsa om dem själv, och kan absolut tänka mig att dottern gillar dem.

fredag 6 februari 2015

Fredagskvällens outfit

Ikväll kör jag:

* överblivna mammabyxor från -07. I orginal svarta, men här uppiffade med lite vita färgfläckar från renoveringen av vardagsrummet.

* Oversize-tisha med Supermanlogga. Komplett med en fläck av barnsnor inkletat på ena axeln.

                         

*Accessoarer: håret ledigt uppsatt i en traditionell mammatofs. Varför komplicera det...enkelt är smakfullt.
 Åh, just det...vigselringen också. Den passar inte på ringfingret längre, men jag har lyckats klämma på den på lillfingret.

Redo för fredagskväll!

Att ha ett barn med Hemiplegi

När lille E föddes fick han en stroke.
 Någon gång strax innan eller under förlossningen tog sig en blodpropp genom hans lilla kropp och upp till hans hjärna och där blev den sittandes. Lite kortfattat så hamnade vi på neonatal några veckor, lille E hämtade sig, och vi fick komma hem.
 Konsekvensen av stroken blev en ensidig cp-skada - Hemiplegi.
 Lille E hade ändå tur...trots att stroken hade förstört ungefär en tredjedel av hans hjärna är hans handikapp ganska litet. Hans högra hand och underarm är praktiskt taget förlamade, men benet har nästan ingen påverkan. Han kan springa och hoppa, förvisso lite långsammare, men ändå. Talet är lite försenat pga av all energi som har gått åt till att utveckla motoriken. Balansen är lite sämre och han blir tröttare fortare än våra andra barn, men allt som allt har han haft tur.

 Eftersom vi bor i Sverige är vi så lyckligt lottade att vi har ett skyddsnät som fångar upp en när sådant här händer. Lille E har en sjukgymnast, en arbetsterapeut, en neurolog, en logoped, en talpedagog, en ortopedtekninker, en handortoped, och en extra resurs på dagis. Inget av det betalar vi en krona extra för.
 Vissa månader har man inga besök alls. Det kan gå ett halvår utan att man träffar någon och livet rullar på som vanligt. Men sen - som den här månaden - kommer allt. Räknade till sju besök + habiliteringsbad varje torsdag, bara under februari.

 Trött, trött, trött. Tacksam för all hjälp samhället erbjuder, men trött. Sedan ska de andra barnen ha sitt också. Fritidsaktiviteter fyra dagar i veckan, läxor, skola, och bara hinna vara med kompisar. Någonstans skall jag och min man hinna vara ett par också. Det är vi mestadels i soffan. Framför teven. Halvsovandes eller ätandes onyttigheter. Men vår tid kommer väl också. Vi hade ändå tio år innan barnen kom. Dessvärre kan man ju omöjligt sätta sig in i hur vardagen påverkas med barn, och därför inte har vett att uppskatta all den oändlighet av tid man då har.

 Hur gör ni? Hur får ni ihop vardagspusslet?

torsdag 5 februari 2015

Att få en 9-åring att läsa

Som lärare vet jag hur otroligt viktigt det är med läsningen. Den påverkar inlärningen i alla skolämnen, och har man problem med läsningen så får man problem med alla ämnen.

 Så naturligtvis är det viktigt för mig att mina barn läser...inte bara för inlärningen, men för fantasin, friheten, och möjligheten att upptäcka nya saker, nya världar. Sen spelar det ingen roll VAD det är...böcker, serietidningar, baksidan på mjölkpaket. Det viktiga är ATT de läser.

Dottern har aldrig varit något problem att få att läsa...i tvåårs-åldern kom hon springande med böcker i famnen så fort vi fick gäster. Alla som kom in i huset skulle läsa för henne :-)

Äldste sonen däremot har inte samma intresse...vet inte hur många böcker jag har presenterat för honom Minecraft, serietidningar, faktaböcker...men inget har fångat intresset.

Förrän nu. I julklapp fick han den här, och efter det har han sträckläst varje kväll...bok efter bok



Gregs bravader - Bonnier Carlsen Förlag



Jeff Kinneys berättelse om antihjälten Greg har fångat min 9-åring totalt!

 Och mamma läraren är nöjd ;-)

onsdag 4 februari 2015

Morgonkaos...

Varje. Jävla. Morgon.
Samma sak. Samma tjat, tjat, tjat, stress,stress, stress. Tre ungar ska äta, klä på sig, borsta tänderna, och få med sig vad de ska till skola och förskola. Varje morgon misslyckas detta katastrofalt, och kidsen springer med andan i halsen in i klassrummet.
Jag har slut på ursäkter. Har väl använt alla utom möjligtvis ”hunden åt upp ungarnas kläder”. Vi har ju ingen hund, annars hade jag kört den också.
Planerar nu att köra en checklista för kidsen. Ätit frukost? Check. Klätt på dig? Check. Osv.
Någon som har testat?

Idrottsföräldrar

Sitter på en av de femtielva träningar som jag sitter med på varje vecka.
Den här gången är det gymnastik, närmare bestämt artistisk sådan. Bara flickor, och disciplinen är på en militär nivå. Min dotter tycker av någon anledning att det är superkul.
Själv sitter jag med föräldraskaran. Försöker hålla mig på min kant, men blir mer och mer irriterad.
” Jag förstår inte varför Lisa inte kan få börja i tävlingsgruppen fast hon är fem år. Hon är ju sååå framåt och begåvad. Jag förstår att inte alla barn kan det, men mitt barn är ju på en annan nivå, liksom”
Kan inte hålla tyst längre utan säger försiktigt,”Kanske för att en femårings kropp inte är mogen för att träna så hårt ?”
Föräldern ser ut som hen vill strypa mig långsamt. ”Men de måste ju börja tidigt om de ska komma någonstans?”, säger hen fåraktigt.
Jag inser att det är bättre att hålla käften, och stirrar ned på mobilen.
Har lust att ta min dotter under armen och springa iväg. Vilken sport kidsen än sysslar men så finns de där…fanatiska idrottsföräldrar. De som oavsett vad forskningen säger tror att ju tidigare du börjar pressa ett barn, desto större chans att just deras lille underbarn kommer att bli en lysande stjärna på sporthimlen.
Hade de i varje fall hållit käften om det…tänkt det för sig själv men inte stört oss andra med sina grandiosa planer för sina barn.
Men så smarta är de aldrig…vilket väl iofs själva agerandet bevisar.
Vilken sport lider mest av det tror ni?

Att titta på tv när man har barn...

Att se en hel film, insåg vi ganska snabbt när vi blivit föräldrar, är kört. För långt. Man somnar. Man blir konstant avbruten. Inception har vi fortfarande inte sett, eftersom vi har insett att vi är för trötta för att förstå den.
Istället blir det tv-serier…mestadels sci-fi. Eftersom The Walking Dead har uppehåll, och Game of Thrones inte kommer tillbaka förrän i april, kollar vi för närvarande Firefly och American Horror Story, varvat med Downdown Abbey. Det är en trevlig kombination. Skönt att ibland fly från blodbad och Freaks till sävliga brittiska salonger där Maggie Smiths sarkasmer håller folk i schack.
Eller kanske om man kunde kombinera de båda i ett? Både zombier och brittisk landsbygd runt sekelskiftet?
Varför inte göra en TV-serie av den här?

En blogg alltså...

Kanske det sista jag behöver. Mer att göra liksom.
Eller också ett andningshål i den kaotiska tillvaron som är mitt liv.
Först en snabb presentation av mig själv…
1) Mamma – till tre barn under tio
2) Fru – till mannen jag delat snart 20 år med
3) Studerande – på naturvetenskapligt basår. Snart klar. Kanske.
4) Lärare – eller före detta. Omutbildar mig som sagt. Gör gästspel ibland dock.
5) Chaufför – kör alla hela tiden. Till fritidsaktiviteter, skolan, tåget, eller vart de nu ska. Gillar att köra mer än vad omgivningen gillar det. Har vissa problem med Road rage.
6) Mig själv – Sci-finörd med starka åsikter. Avskyr Pseudovetenskap och hyckleri. Älskar (förutom familjen), nagellack, tv-serier och att få vara ifred på toan.