Det är irriterande med barnskrik. Det tycker jag också.
Men skriken har alltid en orsak...barnet försöker tala om att något inte är bra.
Och ibland, som hos vår Lille E, räcker orden inte till för att förklara varför han är arg eller ledsen...och då skriker han. Högt och argt och ibland hjärtskärande.
Och då ser man blickarna från människor i omgivningen...oftast blickar från andra föräldrar.
"Få tyst på ungen!" "Herregud, kan ni inte uppfostra ert barn bättre! Han är för stor för att skrika så!" "Hade det varit mitt barn, så hade jag minsann fått tyst på honom."
Och då skär det i mammahjärtat.
Jag vill tala om för dem att Lille E skriker av en orsak. Att han, trots att det kanske inte syns utanpå så tydligt, har ett handikapp. Att hans hjärna har en stor skada, som ibland gör att intrycken från världen runt omkring honom blir för mycket.
Han förstår som en 7-åring, fick vi reda på härom dagen. Trots att han inte är mer än nyss fyllda fyra år. Men han kan inte uttrycka det...inte få oss att förstå allt han vill berätta. För när han pratar är det fortfarande så pass otydligt att omvärlden inte förstår vad han vill säga. Lite grann, visst, men inte allt. Och det gör att Lille E ibland slutar att försöka få andra att förstå...han blir ledsen och tycker inte att det är någon ide att ens försöka.
Istället skriker han. Skriker av frustration över att omvärlden inte förstår vad han vill. Att han förstår allt och mer därtill, men det är inlåst i hans lilla huvud utan att kunna ta sig ut. En dag kommer det nog att göra det, det hoppas vi. Men fram tills dess kommer Lille E att skrika när världen inte förstår honom.
Så ni föräldrar som blir irriterade på det skrikande barnet på stan...eller på det stora barnet som fortfarande har napp....eller fortfarande sitter i vagn, trots att det borde kunna gå själv.
Bara försök förstå att det kanske finns en annan orsak än den ni tror.
Det stora barnet med napp kanske har en cp-skada du inte ser, men på grund av skadan dreglar så mycket att nappen hjälper det att hålla ordning på munnen.
Det stora barnet i vagnen kanske har problem med musklerna, och blir trött av att gå för mycket...då hjälper det att få åka lite.
Och barnet som skriker kanske vill berätta något...men bara saknar förmågan.
Alla handikapp syns inte tydligt utanpå, vilket kanske gör det lite svårare att förstå.
Däremot kan vi alla lära oss att allt heller kanske inte är vad det ser ut att vara, och därför tänka till en extra gång innan vi blänger eller suckar.
1 kommentar:
Ja inte är det lätt att förstå den frustrationen. Jag lär mig dagligen att inte tro att jag förstår något bara för att jag tolkar något på mitt sätt - finns tusen andra anledningar än min samtidigt. Det är dock inte alltid lätt att minnas även om jag är vuxen och hyfsat normal så usch ja så har jag reagerat och nu skäms jag. Det är inte rätt. Hoppas dina ord gör mig klok nog att hålla inne min vassa blick nästa gåmg jag möts av det. Tack för att du kämpar för dina och för att du lär mig förstå.
Skicka en kommentar