Sveriges bästa skolstart?

I Trollhättans kommun hade politikerna i år bestämt att det bästa sättet för alla elever att börja skolåret på, är genom att springa tillsammans.
 "Det här är både ett annorlunda och kul sätt att starta läsåret på. Man får chans att träffa andra elever under roliga former." uttalade sig Tomas Granat, en av initiativtagarna till "Klassjoggen", och tillika grundare av Alliansloppet (vilket jag återkommer till senare).
Trollhättans 7000 grundskoleelever fick tillbringa sin första skoldag med att gå, springa, eller lunka runt 2,4 km tillsammans med tusentals andra barn. De mindre barnen fick vara kvar på sina skolor och genomföra det, men från årskurs 4 och uppåt fick barnen först gå eller cykla in till centrum, sedan springa sträckan, och sedan gå eller cykla tillbaka till skolan igen.
 Min äldste son (10 år), som har en motorisk funktionsnedsättning, hade aldrig orkat det. Och hade han orkat så hade det resulterat i stor smärta i fötter och ben efteråt och dagen därpå. Vår yngst son som har en cp-skada hade heller aldrig orkat det, men han går bara i förskolan än.
 Nu hade vi "turen" att ha ett läkarbesök inplanerat, och därmed behövde vi inte ansöka om ledigt första skoldagen. Andra hade däremot inte samma tur.

Dagen innan Klassjoggen skrev jag ett kort Facebookinlägg där jag uttryckte mig ganska kritiskt till att utsätta många elever för en känsla av utanförskap redan första skoldagen. Tydligen var jag inte ensam om att känna så...inlägget delades vidare, och in kom historier om ledsna barn, oroliga föräldrar och lärare. 
 Det var inga roliga historier. Lärare som hade elever som skolkat eller begärt ledigt. Föräldrar vars barn var rädda och ledsna och inte ville gå till skolan.
 På första skoldagen.
 Den dag som skall vara fylld av spänning och glädje inför ett nytt läsår, blev för många istället så ångestfyllt att de valde att inte gå.

Man kan tycka att det borde vara en självklarhet att inte utsätta elever för en känsla av att inte vara inkluderad, att vara utanför. Det är ju framkommer ju ganska tydligt redan i skollagens första kapitel:

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika
behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de
utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att
uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar
att tillgodogöra sig utbildningen.


Detta är vad varje rektor, lärare, och skolpolitiker borde ha i ryggmärgen. Det är vad hela skolsystemet vilar på.
 Likadant diskrimineringslagen .

Men, säger du,...mitt barn tyckte att det var jätteroligt! Varför är det inte en kul idé att springa ihop? Och barn behöver ju röra på sig!

Sant. En del barn, troligtvis ganska många, tycker att det är jättekul att springa ihop med tusentals andra. Dock inte alla, och det är där diskrimineringen kommer in.
För många barn blir en sådan händelse bara ytterligare ett bevis på (och de har fått många redan, tro mig) att de inte riktigt passar in. Pojken eller flickan i rullstolen märks ännu tydligare. Eleven med motoriksvårigheter som gör att hen inte kan springa snabbt, kommer sist i klassen.
Men det är ju ingen tävling! säger du. Alla tar sig fram i sin takt!
Bullshit. Barn tävlar. Och den som kommer sist skäms.
Eleven med ADHD klarar inte av alla intryck som blir när flera tusen elever ska springa tillsammans. Eleven med Aspergers blir stressad när hen inte vet exakt vad som kommer att hända.
Eleven med social fobi...ja, det krävs inte särskilt mycket fantasi för att förstå vad hen tycker om flera tusen människor runt omkring sig.
Och de blyga eleverna...de som bara vill vänta och iaktta på sin första skoldag. Som inte vill tvingas ihop med en massa människor de inte känner utan att känna sig trygga först.

När man lägger ihop dessa så blir det ganska många barn som inte tycker att det är "både ett annorlunda och kul sätt att starta läsåret på".

Och vi som föräldrar till barn med funktionsnedsättningar har rätt att kräva att även våra barn har samma rättigheter. Att de skall känna sig inkluderade.

Och det är deras FÖRSTA SKOLDAG för guds skull!

Till saken hör också, och det är där jag återkommer till Alliansloppet, att hela Klassjoggen är en stor reklam för Alliansloppet. Min dotter kom hem med en påse full med reklam som de hade fått. Reklam som jag har en skylt på brevlådan för att slippa. Att använda våra barn som reklampelare är inget som jag tror att någon förälder har sagt ja till.
 Och det har definitivt inget att göra i skolans regi!

Känslan när man loggar in på Skatteverket och ser att man tydligen ska betala tillbaka en smärre förmögenhet...

Avslag på vår ansökan om bilstöd...

...fick vi idag.

 Hade i och för sig inte förväntat mig något annat, men det är ändå tråkigt. Särskilt som att orsaken var att "vi vet inte om hans skada ger exakt de och de symptomen under nio år".

 Sverige och Försäkringskassan i ett nötskal...jäkla paragrafryttare.

 Dessutom är beslutet taget av en läkare som aldrig har träffat eller pratat med någon i vår familj.

Suck.

 Bara att vänta på att Lille E's cp-skada ska självläka då...

Till dig som inte har ett barn med funktionsnedsättning!

I get it.
 Det är irriterande med barnskrik. Det tycker jag också.
Men skriken har alltid en orsak...barnet försöker tala om att något inte är bra.
 Och ibland, som hos vår Lille E, räcker orden inte till för att förklara varför han är arg eller ledsen...och då skriker han. Högt och argt och ibland hjärtskärande.

Och då ser man blickarna från människor i omgivningen...oftast blickar från andra föräldrar.
 "Få tyst på ungen!" "Herregud, kan ni inte uppfostra ert barn bättre! Han är för stor för att skrika så!" "Hade det varit mitt barn, så hade jag minsann fått tyst på honom."

Och då skär det i mammahjärtat.
 Jag vill tala om för dem att Lille E skriker av en orsak. Att han, trots att det kanske inte syns utanpå så tydligt, har ett handikapp. Att hans hjärna har en stor skada, som ibland gör att intrycken från världen runt omkring honom blir för mycket.

Han förstår som en 7-åring, fick vi reda på härom dagen. Trots att han inte är mer än nyss fyllda fyra år. Men han kan inte uttrycka det...inte få oss att förstå allt han vill berätta. För när han pratar är det fortfarande så pass otydligt att omvärlden inte förstår vad han vill säga. Lite grann, visst, men inte allt. Och det gör att Lille E ibland slutar att försöka få andra att förstå...han blir ledsen och tycker inte att det är någon ide att ens försöka.

Istället skriker han. Skriker av frustration över att omvärlden inte förstår vad han vill. Att han förstår allt och mer därtill, men det är inlåst i hans lilla huvud utan att kunna ta sig ut. En dag kommer det nog att göra det, det hoppas vi. Men fram tills dess kommer Lille E att skrika när världen inte förstår honom.

Så ni föräldrar som blir irriterade på det skrikande barnet på stan...eller på det stora barnet som fortfarande har napp....eller fortfarande sitter i vagn, trots att det borde kunna gå själv.
 Bara försök förstå att det kanske finns en annan orsak än den ni tror.
 Det stora barnet med napp kanske har en cp-skada du inte ser, men på grund av skadan dreglar så mycket att nappen hjälper det att hålla ordning på munnen.
 Det stora barnet i vagnen kanske har problem med musklerna, och blir trött av att gå för mycket...då hjälper det att få åka lite.
 Och barnet som skriker kanske vill berätta något...men bara saknar förmågan.

Alla handikapp syns inte tydligt utanpå, vilket kanske gör det lite svårare att förstå.
 Däremot kan vi alla lära oss att allt heller kanske inte är vad det ser ut att vara, och därför tänka till en extra gång innan vi blänger eller suckar.

Sandybell : Intro och början. Svenska Swedish

Lade ut ett klipp på Youtube med introt till Sandybell...ifall det är någon som vill känna sig nostalgisk :-)

CSN. Igen.

Måndag.